Karlavägen 31 är en boksajt med det mest aktuella från Natur & Kultur.

Att återvända till livet

av Jovan Rajs, Dina Rajs

Hur lever man som överlevande vidare efter Förintelsen?

Att återvända till livet är en stark skildring om att återvända till vardagen efter Förintelsen, och att försöka finna livslust och hopp efter en katastrof.

Dina och Jovan Rajs träffas på ett judiskt sommarkolla i den lilla kuststaden Rovinj i Jugoslavien 1955 och finner varandra i det stora mörker som präglar andra världskrigets slut.

Jovan ser ingen anledning att leva. Hans mamma, pappa och storebror är mördade, liksom otaliga andra i släkten. Dagarna fördriver Jovan med ensamma vandringar i staden och framför radions musiksändningar. Dina vill framåt, hon vill bli vuxen och påbörja ett nytt liv. Nu när hon och mamma Lea inte längre är gömda längre behöver hon inte ljuga för någon om sin judiska härkomst. Dina och Jovan gifter sig, får barn och flyttar 1968 till Linköping i Sverige. De skapar ett tryggt och stabilt liv tillsammans, och börjar så småningom föreläsa i svenska skolor om sina upplevelser under nazismen. En dag räcker en ung tjej upp handen och frågar: ”Hur blev ni hela?”

Frågan tvingar Dina och Jovan Rajs att söka svaret.

I Att återvända till livet berättar Dina och Jovan Rajs om att komma tillbaka: till sin hemstad, till allt som försvunnit, till livet. Efter krig och folkmord, död och förlust hittar de ett sätt att hålla ihop sin familj och sig själva.

 

 Dina och Jovan Rajs

 

Dina Rajs är arkitekt och författare. I En reva hade nätet – och där slank jag ut (2009) skildrar hon sina upplevelser under andra världskriget. Jovan Rajs är professor emeritus i rättsmedicin och författare. I Ombud för de tystade (med Kristina Hjertén, 2001) skriver han om sin tid i nazisterna arbets- och koncentrationsläger. 

Läs mer

Ur Dina och Jovan Rajs privata fotoalbum Jovan Rajs berättar: ”Här är jag hos min vän Mikael i Subotica i september 1955. Vi diskuterade livets mening.” Ur boken: ”Samtalsämnena kopplade till krig och judemördandet känns malande, ändlösa. Vi bestämmer oss för att sätta punkt utifrån insikten att vi måste bryta oss ut ur de överlevandes psykiska koncentrationsläger. Ett läger bebott av funderingar kring våra upplevelser och förluster. Ett läger omringat av passivitetens osynliga taggtråd. Nej, en värld som väntar på oss är mycket större, roligare och vackrare. Om vi inte tar oss ur det kommer vi att leva resten av våra liv bakom taggtrådsstängslet. Vi måste framåt, satsa på framtiden och leva så som våra mördade familjemedlemmar skulle förvänta sig av oss.”

”Nyårsafton 1956, fotot är taget av en gatufotograf . Plats: Belgrads judiska ungdomsklubb. Vi blev 'ihop' 19 dagar innan”. Ur boken: ”Under promenaderna går vi allt tätare intill varandra, hand i hand eller med armarna om varandra. Vi pratar om allt under solen, fast aldrig om krigsåren. Jag tror inte jag har förklarat min kärlek till henne, men det är ju underförstått. Nyårsafton 1956 firar vi på Klubben förstås. Alla är här! Mikael har kommit från Zagreb, ensam. Han hade med sig en toppmodern skiva, Rock Around The Clock, som han köpt i Wien. Vi rockar och swingar och skrattar som galningar. I sin nya, åtsittande klänning ser Dina ut som en Hollywoodstjärna. Själv har jag på mig min mörkblåa kostym. Men slipsen måste jag ta av för Annika ger oss en remsa blått kräppapper som vi fäster som fluga, det är ju nyårsafton, ropar hon. När en gatufotograf kommer in ber jag honom att fotografera oss, det ska bli vårt första gemensamma foto. Vid fotograferingen står jag bredvid Dina utan att hålla eller krama om henne. Jag vill inte se ut som en tonåring som skryter om sin tjej. Efter tolvslaget och det efterföljande pusskalaset ger jag Dina den nyligen utkomna Anne Franks dagbok. Själv tänker jag inte läsa den, när jag bläddrade i den konstaterade jag att det är en inte särskilt intressant flickdagbok. Men jag känner att Annes historia skulle kunna föra Dina och mig ännu närmare varandra. Jag nämner inte att jag själv har suttit i samma läger där Anne fick dö. Att det bara var ett elektriskt taggtrådsstängsel som skilde våra baracker åt.”

”Dessa två porträtt tog jag på Dina under våra parkpromenader i Belgrad våren 1957.”

Produkttaggar
EXTRA INFORMATION OM BOKEN:
  • Mediatyp: Inbunden
  • Utgiven: 2018-01-04
  • Mått: 140 x 200 x 27 mm
  • Vikt: 496 g
  • Sidantal: 337
  • Formgivare: Beatrice Bohman
  • ISBN: 9789127150041
Lagerstatus: I lager