Karlavägen 31 är en boksajt med det mest aktuella från Natur & Kultur.

Elin Bengtsson om relationen mellan språk och makt

Rosenregimen är en lyrisk berättelse om att vilja ha en annan typ av relation än den gängse normen. Hur kan man både vara i en relation och bejaka sin frihetstörst?

När Niko träffar Emmy i universitetsstaden och berättar om sin nya kärlek för sin mamma säger hon: ”Så det är en flicka”. ”Inte precis en flicka. En butch.” ”En buss?”

Ja, Niko och Emmy träffas faktiskt på en buss, och livet förtrollas, blir skirt, ljust och skört. Erotiken och närheten till Emmy öppnar Nikos värld, men det är någonting annat som stängs. Efterhand börjat den gemensamma lägenheten börjar kännas klaustrofobisk, men hur lämnar man kärleken när man väl fått in den i sitt liv? Hur förhandlar man aptiten och relationen, en regim som kräver att man inordnar sig i ett färdigtuggat språk?

 

Hej Elin!

För några veckor sen kom Rosenregimen, som är din tredje roman. De första två är skrivna för en yngre läsekrets och har fått fantastiska lovord och nomineringar både till Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris. Nu har du skrivit för en vuxen romanpublik. 

Vad är Rosenregimen för slags regim?

Rosenregimen är en tvåsamhetsregim, en sådan som kan skapas mellan fyra väggar, av personer som älskar varandra. Varför tänker Niko i boken att varje kärlek är en liten totalitär regim? Jag tänker att det är för att hon, liksom vi andra, lever i ett samhälle som vill få oss att tro att det privata och det politiska är två separata sfärer, att monogami är det mest naturliga och seriösa sättet att ha en relation på, och att man inte bör visa sig sårbar utanför det som förstås som den mest intima kretsen, alltså familjen eller parrelationen. Det är en regim sprungen ur konflikten mellan begäret till att vara ett eget subjekt och begäret till att ingå i ett vi, ur känslan av att balansera mellan risken att förlora kärleksrelationen och risken att själv gå förlorad i kärleksrelationen.

 

Romanen handlar bland annat om språk, ord och begrepp som drar med sig en samhällsordning (framför allt en genusordning) inför vilken huvudpersonen Niko känner sig främmande. Berätta om hur du arbetat med relationen mellan språk och makt i boken?

Om någonting inte går att beskriva, är det för att det inte finns? frågar Niko i boken. Den vars begär, drömmar och identitet inte ryms i det etablerade språket får sina begär, drömmar och existens obegripliggjorda, också inför sig själv. Romanen arbetar med den tematiken; att försöka komma fram till vem man är och vad man behöver på ett språk som saknar ord för detta, eller bara har ord som låter såhär: ”konstig”, ”pervers”, ”omogen”. När man då ska försöka formulera sig händer det, som för Niko, att språket kollapsar. Det enda som kommer ur munnen när man öppnar den är aaaaa.

 

Hur gör man för att finna ett språk för sina erfarenheter?

Det finns nog inget enkelt recept på det, men jag tänker att det handlar om att hitta vägar ut ur ensamheten. Det är lättare att finna – eller uppfinna – språk som del av ett kollektiv som talar eller skriver. För att en ordning ska kunna förändras krävs en plats från vilken man kan föreställa sig förändring, till exempel kan den poetiska texten vara en sådan plats.

 

Vilken är den viktigaste feministiska frågan i vår tid?                   

Feministiska frågor kan inte isoleras från varandra, och det finns en fara i att konstruera hierarkier i fråga om viktighet. Ibland anklagas feministiska projekt för att fokusera på ”fel” saker, t ex: varför pratar ni så mycket om språk och identitet istället för att prata om lönenivåer och att kvinnor utför mer omsorgs- och hushållsarbete än män? Det är viktigt att se hur dessa frågor som ofta framhålls som de ”stora” frågorna för feminismen i Sverige hänger samman med frågor som rör språk, representation och konstruktioner av vissa (t ex vita och straighta) kroppar och liv som mer begripliga och värdefulla än andra. Antifascism är en akut fråga för den samtida feminismen. Motstånd mot de fascistiska idéer som breder ut sig i Sverige och Europa är fundamentalt för alla frågor som rör strukturell ojämlikhet och rätten till den egna kroppen och sexualiteten.

 

Vad läser du just nu?

Jag har precis läst ut Gertrud Hellbrands Satyricon och nu längtar jag efter att börja med Sara Stridsbergs nya roman Kärlekens Antarktis. Och så läser jag förstås massa queer och feministisk teori också, eftersom jag håller på med en doktorsavhandling i genusvetenskap.

 

Skriver du på någonting nytt?

Jag skriver alltid på något nytt! Nu håller jag dels på med ett poesiprojekt som jag har arbetat med långsamt och lågintensivt i flera år, dels med ett nytt romanmanus som jag började med i somras när jag var Axel Sjöberg-stipendiat och bodde i ett hus på Långviksskär i ytterskärgården (magiskt!) Jag tror att det handlar om arv, barn-föräldrarelationer och queer femininitet, men såhär i början kan man aldrig riktigt veta, det är spännande.

Rosenregimen

Poetiskt om att vilja ha en annan typ av relation än den gängse normen. Hur kan man både vara i en relation och bejaka sin frihetstörst?

Du kanske vill läsa...

Pasta på italienska

Sara Berg och Miriam Preis reste till Italien för att hitta riktig italiensk pasta.

Livet på krogen förr och nu.

Ett samtal om krogliv genom 700 år och utvecklingen i nutid.

torsdag 22 november 2018 Akademibokhandeln LundeQ, Stora torget 3, Uppsala

Tellström och Almqvist snackar krogliv genom historien och i nutid