Karlavägen 31 är en boksajt med det mest aktuella från Natur & Kultur.

banner

Facit av en DN-artikel

Ibland vore det skönt att ha fel. Som när man fått intrycket att vårt universitetssystem inte uppmuntrar forskarna att skriva för en bredare publik. Särskilt de yngre måste – för meriteringens skull – prioritera fackvetenskapliga artiklar på engelska som inga utom forskarna själva läser och förstår. Få har tid att skriva en hel bok för allmänheten, och den betyder föga för meriteringen. Det kunde på sikt innebära en fara folkbildningen – kanske, i förlängningen, för demokratin.

Det var kontentan av en debattartikel jag skrev i DN Kultur för en tid sedan. Och jag avslutade den med en uppmuntran att meddela mig ifall mitt intryck var felaktigt – ingen skulle då bli gladare än jag själv.

Hade jag fel? Efter närmare åttio mejl, några seminarier och oräkneliga möten och spontana samtal känner jag det som en plikt att dela med mig av det överväldigande entydiga svaret på min fråga: nej, jag hade tyvärr inte fel. Värre än så: inte bara att vi här har att göra med ett verkligt problem, utan att problemet är gammalt, att ingen part önskat sig det och att situationen förvärras.

Vad kan då göras? För min egen del naturligtvis att så gott som möjligt överbrygga klyftan som utgivningsmässigt öppnar sig mellan obegriplig vetenskapsprosa och hastigt komponerade översikter som inte tillför någon ny kunskap. Men i övrigt? Ja, min artikel syftade inte till att servera lösningar; dessa måste nog formuleras av de som har makten över universitetssystemet. Eller över svensk utbildning i stort, för dagens universitetsproblem är förstås morgondagens grundskoleproblem.

Artikeln i sin helhet kan du läsa här.

Skriv en kommentar