Karlavägen 31 är en boksajt med det mest aktuella från Natur & Kultur.

banner

Hur terrorn försvann

Rättegången mot Rakhmat Akilov har visat oss hur en terrorists ansikte kan se ut i våra dagar. I slutet av 1800-talet såg det ansiktet ganska annorlunda ut – sök på nätet på foton av Pjotr Kropotkin, så får du se (looken var i och för sig inspirerad av Darwin). Kropotkin var en av anarkins första ideologer, och hans memoarer En anarkists minnen ger vi ut i sommar, nyöversatt och oförkortad.

Är man historiskt intresserad kan man alltid finna lite tröst i att de olyckor som vår egen tid drabbas av ofta har motsvarigheter i det förflutna, och att världen inte gick under för dem. Kropotkins terrorister var marginaliserade arbetare som lockats till radikalisering av en ideologisk elit (som Kropotkin) som dock oftast höll sig i bakgrunden. De slog till mot polis, kyrka, slott, riksdagar, nöjeslokaler, restauranger i Europas städer så att många inte vågade sig ut längre. Sex statschefer fick sätta livet till.

Så till det viktiga: hur befriades Europa från denna skräck? Tydligen främst med mildhet och inlemmande. Eftersom de flesta anhållna släpptes och inga ”hjärnor” fick uppmärksammade rättegångar försvann tydligen glamouren med martyrskap. Majoriteten arbetare ville inte begå terrorbrott, och de som begick dem var oorganiserade, så terrordåden blev aldrig så verkningsfulla (det var därför Kropotkin slutade uppmana till dem). Anarkisterna uteslöts ur andra internationalen och insåg väl att det var enklare att förändra genom att agera inom rättsliga ramar. De dog inte ut, utan gick upp i fackföreningarna. Då började också samhället att lyssna mer på dem.

I vilken mån detta kommer att kunna appliceras på våra dagars terrorism återstår att se.

Skriv en kommentar