Karlavägen 31 är en boksajt med det mest aktuella från Natur & Kultur.

banner

Vet du mer än dina förfäder?

”Vetenskapen stillastående / på grund av illamående” – så lyder en dikt om 2 maj i Uppsala. Eftersom jag bor där och kan intyga en viss sanning i påståendet, efter valborg och majhögtid, får denna dags betraktelse handla om något så ovetenskapligt som åsikter.

Minns du åsiktskonstnären Evald Lindeman? Han dyker upp i någon HasseåTage-revy och skryter med att han på nolltid kan trolla fram åsikter om vad som helst. Då – för snart 40 år sedan – var han uppenbarligen en kuriositet och väckte skratt. Nu stöter vi på hans avkomma lite överallt i offentligheten. Och vi skrattar inte, utan lyssnar.

Den tid känns främmande för oss då Horatius kunde uppmana skribenter att spara sina utkast i skrivbordslådan i nio år (”ty vad du ej publicerat kan du förstöra, men utsänt ord vänder icke tillbaka”) eller då en kommitté kunde ägna lika lång tid åt att tänka ut en lämplig inskription för ingången till Uppsala universitets aula (den blev inte så lämplig ändå).

Åsikter överlag är nog modernt. Förr var det vanligare med ärvda dogmer än rappa åsikter, nu är det tvärtom. (En dogm är en åsikt i formalin, utställd i ett heligt rum.) Jag läser i Bertrand Russells underbara artikel The Decline of Knowledge från 1935: Vi brukar hävda att vi vet mer än våra förfäder i nästan alla ämnen, men jag är rädd att det är falskt självsmicker. I de flesta fall visste de mer än vi. Jovisst, deras ’kunskaper’ visade sig sedermera inte stämma, men detsamma kommer med all sannolikhet ske även med våra.

Förr ”visste” vi att Gud utsett vår kung, att vi riskerade att komma till helvetet efter döden och att jorden skapades år 4004 f.Kr. Vi (post-)moderna varelser har dock – med vetenskapens paradoxala bistånd – kommit fram till att det inte finns så mycket som vi kan vara riktigt säkra på utöver gångertabellen och lite sådant jox, och därför har vi alla fått bli åsiktskonstnärer i stället. Men det finns goda skäl till att inte vara för snabba med sina åsikter – och goda skäl till att inte låta dem stelna till dogmer heller. Det är i alla fall min åsikt.

PS: Det finns ett skäl till att jag rotar bland gammalt Russell-material. Han är en av Natur & Kulturs viktigaste författare, och till förlagets 100-årsjubileum funderar vi på en antologi med Russells bästa essäer. Har du några favoriter så låt mig veta. DS

Skriv en kommentar