Karlavägen 31 är en boksajt med det mest aktuella från Natur & Kultur.

"Båda har behövt döda hundratals darlings."

Samarbetet mellan Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark startade med ett projektbidrag från Konstnärsnämnden. Resultatet är den grafiska ungdomsromanen Vi skulle segla runt jorden om psykisk ohälsa och självmord.

 

Ni båda är ju kreativa personer och vana vid att jobba ensamma i ert skapande, hur har det har varit att samarbeta?
E: Jag tycker att det har gått förvånansvärt bra, vi har varit rätt så överens om mycket. Kanske beror det på att vi var så öppna i början av projektet att se var processen skulle ta oss. Att vi inte hade något färdigt manus till att börja med utan att vi ”stafettarbetade”, det vill säga att jag tecknade bilder som Anna skrev till och så vice versa. På så sätt blev vi ju båda delaktiga i berättelsens form.

A: Ibland har vi också haft svårt att enas. Båda har behövt döda hundratals darlings.
Men det har samtidigt varit skönt att vara två, dela på makten, inte ha full kontroll. Vi har behövt skapa en konsensus om berättelsen, våra karaktärer och miljöer. Det var så häftigt inse att vår berättelse måste komma främst.

 

Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark 

 

Anna varför ville du jobba med just Elisabeth?
A: Hon är en begåvad konstnär och hennes bilder berör mig. Vi båda är intresserade av den lågmälda dramatiken, må skiftningar i miner och känslor. Det som finns i mellanrummen och är minst lika betydelsefullt som det högljudda och tydliga.

 

Förmågan att med små medel gestalta komplexa känslor, varför tror du att du har förvärvat den?
E: Jag har alltid varit intresserad av människor och människors beteenden. Som barn var jag otroligt blyg och höll mig alltid i bakgrunden, men jag gillade att betrakta folk. Så är jag fortfarande, gillar att lyssna och betrakta. Jag rör mig gärna ute bland folk, sitter på caféer och tecknar, men jag behöver även ensamheten och reflektionen. Det är också då jag är som mest kreativ. Ofta fastnar bilder av människor jag mött, pratat med eller betraktat på näthinnan och dessa minnesbilder plockar jag fram när jag skapar.

 

Elisabeth, vad tycker du har varit svårast i det här arbetet?
E: I början så kände vi inte varandra så bra och jag var rädd att jag skyndade på arbetet utan att tänka på att det var jobbigt för Anna att arbeta med detta. Jag funderade mycket på min egen roll, om jag verkligen hade rätt att tolka ett ämne som jag inte har någon egen erfarenhet av. Jag frågade heller inte Anna om hennes egna upplevelser från början. Jag vågade nog inte, var rädd för att det skulle vara för privat. Jag upplevde att allting blev så mycket lättare när vi väl började prata om det. Då blev det även lättare för mig att kunna gestalta det i bild.

 

Anna, det är ju du som bär på erfarenheten av en förälder som tagit sitt liv.  Hur kändes det att släppa in någon annan i det?
A: Ovant. Känslosamt. Även om jag bestämt att det inte skulle bli en självbiografisk bok så  insåg jag ju att jag behövde jag ändå gräva i mina erfarenheter och berätta om dem så att Elisabeth verkligen skulle förstå och på så vis kunna förmedla de känslor och situationer jag var ute efter. Jag tycker det påminner om att arbeta med teater. Jag har ibland känt mig lite som en regissör.

 

Anna, vad fick dig att vilja skriva om detta ämne?
A: Känslan av nödvändighet. Det fanns inte någon bok som kändes tillgänglig för barn, eller hade barnets perspektiv på självmord. Det behövde belysas och det såg jag som min uppgift.

 

Vilka rädslor hade du när du bestämde dig för att skriva om det?
A:. Att det skulle bli för jobbigt. Att jag skulle ge upp. Men också att jag skulle stöta på samma känslor som när jag skrev I skuggan av ett geni. Att inget känns bra nog. Att Elisabeth skulle bli galen på mig.

 

Har du lyssnat/läst något som har gett inspiration/faktastoff som du kunnat använda i berättelsen.
A: Hur mycket som helst. Radiopsykologen, 30 liv i veckan, Djävulsdansen. Och så har jag ju läst Ullakarin Nybergs böcker. Även om detta är långt ifrån en vetenskaplig bok så är fakta om suicidforskning, att det inte är farligt att lyfta ämnet, ett stöd i processen. 

Vi skulle segla runt jorden

En grafisk roman från 12 år för den som har en förälder som har tagit livet av sig.

Du kanske vill läsa...

Cecilia Hansson, författare

Cecilia Hansson, författare

Cecilia Hanssons Au pair är en lyrisk memoar om vad det är som gör att vissa händelser påverkar oss på djupet.

5 tips på hur du bryter dina digitala ovanor

I boken Smartare än din telefon av psykologen Siri Helle får du praktiska råd på hur du kan använda din mobil för att öka ditt välbefinnande.

Böckerna som borde ligga under granen i jul

Julen närmar sig med stormsteg och mellan glöggfester, knäckkokande och sillinläggningar kan det vara skönt att få lite tips på vad man kan lägga under granen. Brody, Elsie och Fibban har sniffat fram några av årets bästa bokpärlor att ge bort i jul, för alla åldrar och intressen.

Vigdis Hjorth, författare

Vigdis Hjorth, författare

Arv och miljö är en av årets mest omtalade romaner. Förläggaren Nina Eidem frågade Vigdis Hjorth hur hon ser på debatterna samt hur hon önskar att boken blir läst.